Varför ringer man en terapeut? Vad ska man prata om? Hur gör man?
Inom psykosyntesterapi, eller counselling som är själva yrkesbeteckningen på det vi gör, arbetar vi med den ”friska människans livskriser”. En livskris är någonting normalt, men man kan behöva hjälp att komma ur sin kris.
En person söker hjälp för att det är någonting inom henne som skaver, det känns inte riktigt bra. Det går inte över, det är kvar när hon vaknar på morgonen. Skavsår i själen?
Livet är egentligen rätt bra, livet fungerar men ändå är hon inte nöjd. Och så blir problemet en evig fråga. Rundgång. ”Varför är jag inte nöjd?” Och så ger hon sig själv logiska förklaringar som tillfredsställer för stunden. Men innerst inne så finns den där skavande känslan, ”varför mår jag inte bra i alla fall? Vad är det som knackar på i mitt inre? Vad handlar min längtan om? Vad vill jag? Vem är jag? Ska det alltid vara så här?”
Livet går upp och ner, oftast är det helt OK. Men så småningom känns det mer som en kamp än vardag. Det är i det här läget många kommer till mig och säger ”HJÄLP MIG. Jag sitter fast. Kommer inte vidare. Mitt liv är perfekt och jag är olycklig”.
På så vi gör man sig själv till själva problemet, skuldbelägger sig – ”varför är jag inte glad, varför är jag inte nöjd?”
När man gör sig själv till själva problemet så blir logiken att man också sitter inne med lösningen. Och visst vore det enklare, om jag är problemet borde jag väl också kunna lösa mitt problem?
MEN – eftersom du inte är problemet så är heller inte lösningen att finna i den teknik du ofta använder när du löser andra problem. Lösningen på det här problemet är ofta mer smärtsam för du vill mer, längtar efter någonting annat. En djupare närhet, en större känsla av samvaro, riktigt liv, gemenskap. Att fortsätta utvecklas och växa i ditt liv. Gärna tillsammans med den eller dem du älskar, kanske med ditt jobb, vänner eller vad det nu är för ingredienser som du också uppskattar och tycker om.
Risken är att din längtan stannar vid drömmar som du stoppar undan i ditt innersta och så kämpar du på med livet som det är i stället. Anklagandes dig själv för att du inte är nöjd. Blir tröttare och livet känns mellan varven rätt meningslöst.
Du blir oinspirerad och gnällig, har för små marginaler och ökar kraven på dig själv i takt med att missnöjet över din situation oroar dig. Du hittar ingen lösning. Blir arg på dina nära och kära. Har på det hela taget för små marginaler. Du känner att det här håller inte längre. STOPP. Någonting måste hända annars blir du tokig. På riktigt.
Att i det läget komma på en enskild terapisejour – eller en Mitt-i-Livet-vecka på Masesgården – kan vara den avgörande skillnaden.
Jag upphör aldrig att förvåna mig över vad som händer när mina kära klienter börjar arbeta med sig själva. Det är magiskt. På riktigt. Mirakel händer när en människa börjar använda drivkrafterna kärlek och vilja i sitt eget liv. Plötsligt kan livet kännas helt annorlunda. Personen får en ny upplevelse av sig själv, blir mer delaktig och närvarande i sitt liv. Oftast betyder det att hon, eller han, egentligen önskar de ingredienser som finns i hennes liv, det som hon en gång har valt. Allt behöver bara arrangeras på ett annat vis. Möbleras om och byta plats.
Det magiska när en person börjar i terapi – eller counselling som är den engelska benämningen på mitt yrke – är att livet mellan sessionerna blir annorlunda. Och det är ju det som är själva poängen. Mitt i ditt liv. Det är där det ska kännas bra. In real life. I dina möten och samtal med de som finns runt om dig. Plötsligt händer det. Du upplever din vardag och verklighet på ett nytt och roligare vis. Livet är ditt. Bara ditt och ingen annans. Din kärlek är din och gråten är din när du gråter.
Precis som glädjen, livsviljan och energin som finns i själva livets egna flöde.
Jag vet inte om jag kan säga att livet blir bättre för dem som går i terapi. Däremot vet jag att de som går i terapi mår bättre och då blir livet roligare och mer energifyllt. Kanske t o m bättre?
Carolina